På torsdag äts de ärtsoppa...

Eller inte. Korv och makaroner åts det. Jag skulle verkligen kunna leva på makaroner!

Sitter i skolan och väntar på att lektionen ska börja, dötrist i min mening. Börjar om 40 minuter.

Tjoflöjt.

Min allra finaste.

Sjuk!

Att jag aldrig kan få bli frisk!


"Utan ett ord, tar ögon till hjälp"

Nu ska jag snart till körskolan.

Isch!

Nu tänkte jag skriva att jag var trött, men sen kom jag på att de kanske inte är så intressant för er att veta. Så jag hoppar över hela trötthetsbiten idag.

Jag sitter i skolan o väntar på bussen nu i alla fall. Ska till körskolan efter. Spyr snart på denhär jävla körkortsteorin. Är de nått jag kommer kugga på så är det den.

Nu ska jag gå till bussen.

Hare gött.

Buhu.

Jag tycker synd om mig själv. Dels, så tycker jag synd om mig själv för att jag har apont i mitt högra knä, och dels, så tycker jag synd om mig själv för att jag har apont i min vänstra axel. Och sist, så tycker jag synd om mig själv för att jag är hungrig.

I övrigt, så har dagen varit kanon! Jag och mamma drog ut i skogen och plockade lite svamp (inte så lite heller) En sak, som slog mig där, mitt bland alla kantareller. När man plockar svamp, hur vet man när man plockat färdigt. Jag menar om man t ex plockar hallon, så märker man ju att nu är hallona slut. Men skogen tar ju inte gärna slut. Man kan ju vandra omkring i timmar och hitta kanske två svamp-stackare. Sen kan man ta ett steg ut ifrån stigen och där finns ett helt samhälle av små trattisar. Och om man skulle bestämma sig för att "vid det träder vänder jag" så skulle ju de kännas jättesurt, för tänk om det finns massivs med svamp bakom de trädet?
Jag gillar att plocka svamp för att de är så avkopplande, men jag vette sjutton om jag nånsin skulle komma hem om jag vandrade omkring där i skogarna ensam - för bakom nästa träd kanske det finns jättemycket - och bakom nästa - och bakom nästa.

Sen drog jag in till Malena en stund. Det var najs.

Nu ska jag nog gå och äta lite kalaspuffar. Och se om mamma vill massera min axel.

skeppohoj!

Orkar jag ens blogga?

Tveksamt. Jag är helt slut. Percis som alla andra dagar. Har jag föresten nån gång skrivit i bloggen att jag är pigg? Eller att jag känner mig utvilad? Jag tror faktiskt aldrig att detta har inträffat, nog för att jag ibland känner mig både pigg och utvilad, men det har liksom aldrig sammanträffat med att jag bloggat. Bloggar jag bara när jag är trött alltså?



När jag tänker så sitter jag inte så ofta vid datorn när jag är pigg och utvilad, då är jag ofta ute och gör nått tok. För att bli av med överskottsenergin. Såhär på hösten så har jag föresten inte så mycket överskottsenergi. Det brukar bli frammåt jul nångång.



Appropå Jul! Det är min absoluta favorit tid! Tänk att få vakna till ljuset av en adventsljustake, ligga halvvaken och titta ut på stjärnorna (skitmysigt, ända tills man verkligen MÅSTE gå upp) Äta frukost till tonerna av nu tändas tusen jule ljus . Se solen gå upp över snöklädda bergstoppar. Vara ute och känna kölden bita i kinderna och kristaller som gnistrar i snön. Sitta inne och mysa på kvällarna med tända ljus och raggsockor och äta julskinka.

Oh god, jag vill ha jul! Det är faktiskt bara 10 veckor kvar tills första advent.







Så, färdigbloggat!

Nöff.

Helg igen då. Jag tycker veckorna går så fort nuförtiden!
Mår lite bättre idag, tror att det beror på att jag hittade mina duntofflor tillslut. Finns inget som kan få mig att känna mig så risig som när jag fryser om fötterna! Men nu är dom instoppade i tofflorna och där trivs dom superbra :)

Saknar skolan (hör och häpna, första gången Amanda har saknat skolan), tror det beror mycket på Terror, Amanda och Sofie :) Dom förgyller mina dagar enormt! Tveksamt om jag skulle stå ut annars!

Dessutom tror jag att jag börjar få en-inte-ens-20 års-kris.
Jag börjar bli vuxen!
Den senaste tiden har jag liksom kommit på mig själv med att le åt barn i affärer, på bussen eller på mammas jobb (framför allt på mammas jobb, där skulle jag kunna bo!)
Sen har jag insett att jag börjar hjälpa gammla damer över gatan, öppna dörrar åt folk.
För inte alls så länge sedan insåg jag att man behöver inte alls ut och supa varje helg, man kan sitta hemma åtminstonde en av dagarna och vila sig, för att komma tillbaka till skolan/jobbet utvilad.
Var är världen påväg?
Det är ju det jag säger - jag har blivit gammal.

Adjö - på återseende!