Buhu.

Jag tycker synd om mig själv. Dels, så tycker jag synd om mig själv för att jag har apont i mitt högra knä, och dels, så tycker jag synd om mig själv för att jag har apont i min vänstra axel. Och sist, så tycker jag synd om mig själv för att jag är hungrig.

I övrigt, så har dagen varit kanon! Jag och mamma drog ut i skogen och plockade lite svamp (inte så lite heller) En sak, som slog mig där, mitt bland alla kantareller. När man plockar svamp, hur vet man när man plockat färdigt. Jag menar om man t ex plockar hallon, så märker man ju att nu är hallona slut. Men skogen tar ju inte gärna slut. Man kan ju vandra omkring i timmar och hitta kanske två svamp-stackare. Sen kan man ta ett steg ut ifrån stigen och där finns ett helt samhälle av små trattisar. Och om man skulle bestämma sig för att "vid det träder vänder jag" så skulle ju de kännas jättesurt, för tänk om det finns massivs med svamp bakom de trädet?
Jag gillar att plocka svamp för att de är så avkopplande, men jag vette sjutton om jag nånsin skulle komma hem om jag vandrade omkring där i skogarna ensam - för bakom nästa träd kanske det finns jättemycket - och bakom nästa - och bakom nästa.

Sen drog jag in till Malena en stund. Det var najs.

Nu ska jag nog gå och äta lite kalaspuffar. Och se om mamma vill massera min axel.

skeppohoj!