Igår var jag hos min bästa. Han som kan säga allt med en blick, han säger jag älskar dig, du är mitt allt och jag skulle aldrig kunna leva utan dig. Allt detta med en enda blick. Han som bara behöver titta på mig för att jag ska sluta sura, han som får mig att skratta på två sekunder med sina tokiga upptåg. Han som tröstar mig med en liten buff. Han som älskar mig mest i hela världen och som jag älskar mest i hela världen. Det har bara gått fyra månader men det känns som ett helt liv. Min häst.
Igår tänkte jag på va lätt livet vore om Chappo vore människa. Jag skulle fria till honom på en gång. Finns det någon människa därute, som är som Chappo? Det gör nog inte det. Chappo är unik. och han är min.
Jag har väldigt ofta väldigt svårt att somna, igår låg jag dessutom och hostade lungorna ur mig. Sovstilar är olika, endel sover på sidan andra på rygg, men jag. Jag sover med huvudet nerkört i kudden, på mage. Jag kan absolut inte sova på rygg. Då blir allt fel. Men igår alltså, jag provade ligga på mage, jag provade ligga på höger sida, på vänster sida. Lik förbannat så hostade jag lungorna ur mig. Det fanns ett sätt jag kunde ligga på utan att hosta. Blixstilla, på rygg. Då kunde jag ju ännu mer omöjligt somna. Jag räknade till 100 tio gånger. Sen kommer jag inte ihåg mer så antagligen somnade jag tillslut.
Mamma har åkt till Örebro med Mormor och Morfar. Jag fick inte följa med, Mormor är rädd att jag inte ska bli frisk till dopet. det är en och en halv vecka dit. såvida jag inte fått svininfluensan eller nått annat trevligt så är jag nog frisk till dess. En helt vanlig förkylning. I vilket fall så tvingade jag Mamma att göra köttbullar i gräddsås. Mumma! Nått ska jag väl ha för att jag sitter här hemma helt själv!...
Nu ska jag äta köttbullar och mos!
Så får det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar